söndag 29 maj 2011

Jag blir olycklig. Bloggerskornas vara eller icke vara.
Visst, Blondinbella tjänar pengar och har säkert stärkt en eller annan småstadstjej i sitt gymnasieval eller bantningskval. Det får stå för henne som individ.
Men så kommer hon, hon ovanför som har sveriges mest besökta blogg.

VAD FAN HÄNDE DÄR OCH VARFÖR FORTSÄTTER DET FORTFARANDE?

Jag får panik. Måste sluta bry mig.
Punkt. Jag menar det.

söndag 3 april 2011

Radio 1.

Läs gärna det här och Federleys kommentar på varför det inte är med några kvinnor i programmet. Jag förstår att det är jävligt svårt för en människa med hjärnhalvorna hängandes under kuken att förstå men för oss som inte har det är glasklart.
Just give me a call love så ska jag berätta mysteriet för dig.

Men sedan finns det bättre läsning. T ex det här.
Jag blir glad enda in i hjärteroten över sådana här små protester.

Trevlig söndag alla som tycker som jag.

måndag 17 januari 2011

Vi!

Jag har precis läst ut Audrey-flickorna av Monika Björk. Den handlar om ett gäng kvinnor som i många år har åkt till en skärgårdsö, en gång varje sommar, där de hänger, dricker, badar och pratar. Inga män, inga barn, bara bästa vänner på en alldeles egen ö. Det är jävligt fint. Så vill jag ha det och så kan man ju få det, om man bara bestämmer sig för det. Kanske har vi redan börjat? Vi åker ju bort i alla fall två gånger per år, bara vi, inga killar och inga barn (barnen får aldrig följa med - hör ni det!). Vi måste skapa vår egen tid, vår egen plats, där det bara är vivivi som gäller och räknas. Det känns fint tycker jag, att veta att det finns vänner som alltid, alltid kommer finnas där, oavsett vad som händer, hur vi utvecklas, hur livet blir. Så länge vi lever ska vi åka bort varje år och vara egoistiska, självupptagna, självcentrerade, arga, glada, ledsna, ärliga och framför allt ska vi åka bort från allt och vara bästabästa kvinnor och bästabästa vänner.

Boken tar på något sätt också upp feminismens utveckling. Grupp 68, 70-talets gemenskap, systrar förenen eder, mamma-grupper, mansdominans, plyschdräkter, bränn behån, släng korsetten, gör uppror, revoltera. Och så landar vi idag. Med individualism, man är sin egen lyckas smed, kvinnor måste ta för sig, kvinnor är avundsjuka på varandra, patriarkala strukturer förminskas - det är upp till kvinnan själv att förändra sitt liv. Jag läser om hur det var förr och känner att det saknas något idag - det saknas gemenskap. Att man hjälper varandra, stöttar varandra, lagar mat åt någon som är trött, för ett ständigt samtal om vad som är fel och vad som kan förändras. Men så gör vi inte. Vi är blasé, vi är bortskämda, vi är egoistiska, vi är trötta. Det är enklare att tänka på sig själv än att tänka på andra. Enklast är att inte tänka alls, att inte se felen, bara se det som är bra. Vi har det bättre än kvinnorna i Mellanöstern - ja men dåså, lägg ner kampen, sluta klaga.

Jag vill inte att mina döttrar ska födas in i denna kalla, ensamma värld. Jag vill att mina döttrar ska födas in i en värld där kvinnor är starka och självständiga, samtidigt som de inser vikten av att hjälpa varandra. För ja, vi har kommit långt, men vi har inte ens kommit halvvägs. För att komma längre måste vi hjälpas åt. Vi måste prata och skrika och aldrig aldrig glömma att saker kan förändras om man bara ger sig fan på det.

"Det finns naturligtvis ett paradis för kvinnor som hjälper varandra, en ljuvlig fristad som inte är beroende av plats. Det är en berättelse att sprida till döttrarna, allas döttrar."

söndag 16 januari 2011

Jävla förrädare.


Pojkvän vill visa citat "flippad brud" på youtube som utlovar skratt. Jag går med på att kolla och längtar efter ett hånfullt, snaskigt och bekräftande skratt. Det är självklart också det jag får. Klippet är filmat i smyg av någons sköna pojkvän. Kvinnan i fråga ska resa till London men "flippar" över att hon inte har några kläder att resa i, är för tjock för hennes redan befintliga plagg plus bryter ut i någon slags frustration över att pojkvännen inte handlat nya kläder åt henne.
Hahahahah, fan vad kul?
Det utlovade skrattet som min sköna pojkvän uteblir.
Ryggdunkande sköningar som har flippade brudar till flickvänner? Jag har en exakt likadan. Är det illegalt som man och tänka på typ anledningen till varför pojkvännen i klippet sitter i kallingar och drar en liten undercover rulle på sin ny appleleksak som han kan sharea med sina hoomies fredagkväll efter jobbet?
Man behöver inte vara medlem av Mensa för att fatta innebörden av klippet. Man behöver inte heller vara medveten eller påläst om patriarkat och förtryck för den delen.
Tjejen på youtube kunde lika gärna varit jag. Så flippat och kul var den samtiden.

tisdag 7 december 2010

Ägd.


Han jag & hunden
Jag - Men förstå vad trevligt med en hund
Han - Nej
Jag - Jo för då kan den springa i snön och gosa
Han - Nej
Jag - Och så kan vi göra en massa saker ute eftersom den måste ut
Han - Nej
Jag - Sen är det bra med djur för man får en massa kärlek tillbaka
Han - Nej
Jag - Och så kan jag ta morgonpromenaderna
Han - Ja dem tänker jag inte ta...

Ha.
1 - 0 till mig.

Inspirationen

Var fan är den? Jag sitter och sitter och väntar och väntar, tar en promenad, dricker lite mer té, sitter, surfar, går och tränar, skickar lite sms, väntar, läser, googlar, lånar böcker, väntar, väntar, väntar. Var FAN är min inspiration? Var är alla idéer, var är peppen, var är arbetsmoralen!? Jag får absolut INGENTING gjort.

AAAAAAHHHHHHH.

torsdag 2 december 2010

Favorit i repris.

I december år 2001 var jag på en fest där det serverades risgrynsgröt, rött vin samt hembränt. Den kvällen slutade inte bra. Jag minns fortfarande hur jag stod ute i 30 minusgrader och spydde och spydde, ända tills jag var stadig nog att vingla hemåt. Det var en onsdag så det gick inga nattbussar - jag fick gå ungefär en mil. Jag kunde ha sovit hos min bästa vän men hon låg tyvärr utslagen på sin säng i ungefär samma tillstånd som jag, trots envisa knackningar på hennes fönster med en sopborste så vaknade hon inte. Jag har förlåtit henne för det nu.
Men! Skam den som ger sig! Nu, nio år senare, gör jag ett nytt försök. Går det att äta risgrynsgröt och dricka rött vin till? Är det gott, är det farligt, hur kommer det att gå? Otroligt spännande, men vad gör man inte för att liva upp en annars ganska tråkig torsdag. Jag bör tillägga att jag inte planerar att dricka hembränt - det har jag inte gjort sedan, låt säga, 2003. Jag minns fortfarande smaken - hembränt blandat med Fanta. Jag saknar det inte. Jo, kanske lite ibland, men det är mest för att vi trots allt hade jävligt roligt under de där kvällarna. De kvällar som inte slutade med spyor och utslagna bästa vänner vill säga.
Fortsättning följer...