lördag 27 februari 2010

Arg på ICA.

Häromdagen var jag på ICA Maxi i Östersund. Jag stod i godan ro i kö med mina varor i en korg och tittade lite ointresserat på TVn som är uppmonterad ovanför kassan. Det gjordes lite reklam för diverse produkter och sedan kommer en uppmaning till alla som står i kön. I stor stil står det på skärmen: "Var god vänd streckkoden bort från kassörskan." Kassörskan? Det vill säga den kvinnliga medarbetaren som sitter i kassan. Är det bara kvinnor som jobbar på denna ICA-butik? Jag tittar mig omkring men nej, jag ser två manliga kassabiträden som sitter och jobbar för fullt. Så jag undrar: kassörskan?
För det första är det ju uppenbart felaktigt, det jobbar ju även manliga personer i denna butik. För det andra är det en onödigt krånglig formulering, vore det inte enklare att skriva "Vänd streckkoden mot dig"? Så står det ju dessutom i alla andra butiker jag någonsin har varit in i.
Så varför väljer den här ICA-butiken att formulera sig på detta sätt? Det är fel, det är krångligt och det sänder ut jävligt skeva signaler. Menar de att det bara är kvinnor som sitter i kassan, menar de att det är ett "kvinnligt" yrke, menar de att män inte kan jobba med dylikt, menar de att man automatiskt tänker på en kvinna när man tänker på ett kassabiträde?

Jag fattar inte vad de menar och jag står där i kön, helt förvirrad. Jag betalar för mina varor och går därifrån, konfunderad och efter ett tag jävligt förbannad. För det här är ju så jävla dumt! Är det inte sånt här vi försöker motverka, jobbar vi inte för att det ska vara okej för en kille att bli förskolelärare och för en tjej att bli elektriker? Och ja, det finns en massa branschord som inte är könsneutrala (brandman, sjuksköterska osv) men vad är det för fel på benämningen kassabiträde? Och vad är det för fel på formuleringen "Vänd streckkoden mot dig"? Då slipper man ju ens fundera över vilket kön den som arbetar i kassan har. För det är ju jävligt ointressant om det är en man eller en kvinna, det blir ju bara intressant och jävligt fel när man explicit skriver att den som ska betjäna dig är en kvinna. Nästan så att man blir lite besviken då när man kommer fram och upptäcker att det faktiskt (hör och häpna) är en man som sitter i kassan!

fredag 26 februari 2010

Att vara eller inte vara ihop.

Saker man gör när man är ihop:

umgås hela tiden
ligger med varandra
lagar middag tillsammans
äter frukost tillsammans
går på ica och handlar och hånglar vid fruktdisken
ses efter jobbet och sitter på en bar och håller varandras händer
står i rusningstrafik på ett pendeltåg och kysser varandra på halsen
träffar den andras pappa
ringer varandra varje dag
skickar tjugo sms till varandra om ingenting
pussas när man säger hej
pussas när man säger hejdå
skriver sms som lyder ungefär "jag längtar efter dig"
och "jag kommer sakna dig när du ska åka bort över helgen"
berättar för exen om varandra
går på bandy tillsammans
träffar varandras kompisar
och hånglar så att kompisarna ser
går på bio tillsammans och dricker ur samma läsk
duschar tillsammans och tvättar varandras hår
lånar ut en tröja till den andra

Frågan är om man kan göra alla dessa grejer utan att vara ihop? Vad är man då?

måndag 15 februari 2010

Han säger och jag säger.

Han - Men du måste ju veta själv vad som är din prioritering. Jag kan ju inte veta vad du vill om du själv inte vet det.

Jag - Nej, visst är det så. Det jag menar är bara att det är inte alltid så lätt att veta vad du vill heller. Jag ser ju inte på dig genom telefonen vad du menar. Alltså ibland känns det som att du inte heller vet vad du vill göra. Om det bara ska vara vi en helg eller om vi ska vara med en massa andra...

Han - ....

Jag - Du säger ju att jag ska se på dig hur du vill ha det och visst, det kanske funkar såhär, när vi ses. Men i telefonen kan jag faktiskt inte det. Jag gör ju säkert också en massa fel och jag vet att jag inte alltid vet vad jag vill. Men jag kan ju faktiskt inte se vad du menar när vi inte är på samma ställe.

Han - ....

Jag - ....

Han - Men då är det ju mitt fel också i sådana fall, ifall du inte vet vad jag vill. Då gör ju jag också något fel.

Jag - ....

Han - Men då får du fråga ifall du blir osäker, om du inte vet vad jag vill.

Jag - Nej visst kan jag göra det men det vore ju bra att fatta från början....


Håhåjaja, det här med kommunikation.

söndag 14 februari 2010

Alla hjärtans dag.

I lågstadiet klippte jag ut hjärtan i rött papper och gav till alla i hela klassen. Kanske inte till exakt alla, men de flesta. Och så jämförde vi, vem fick flest kort? Vem fick ett speciellt kort från en speciell kille? Och jag minns känslan när jag fick det där kortet, från den speciella killen. Han skrev kanske "Glad alla hjärtans dag. Jag tycker att du är söt." Och vad glad jag blev! Men jag minns också de gånger då jag inte fick det där speciella kortet. När han istället gav det till någon annan tjej och jag blev så ledsen, så ledsen för jag var verkligen kär i den killen, så där kär som man bara är när man är 8 år.

Under mellanstadiet blev det lite mer avancerat, då gav jag inte kort till alla i klassen, utan bara till mina bästa vänner och så pratade vi i flera veckor innan om jag skulle ge ett kort till den där killen eller om jag skulle strunta i det och skulle min bästa kompis ge ett kort till en annan kille, han verkade ju ändå gilla henne, men man kan inte vara säker och man vill ju inte göra bort sig. Ett himla dividerande hit och dit och på den stora dagen gick man med fjärilar i magen och tittade i bänken ofta för att se om det kanske hade kommit ett kort ändå. Ibland låg det ett kort där, ibland inte. På det speciella kortet stod det kanske "Glad alla hjärtans dag. Jag gillar dig."

I högstadiet slutade vi helt att ge kort till varandra och man förväntade sig inte så mycket, om man inte var ihop med någon förstås, då var det ett jäkla ståhej. Då skulle det köpas kort på Gallerix, kanske en ros, på kvällen tittade man på film och åt smågodis och så hånglade man tills läpparna värkte. När jag gick i åttan fick jag ett enormt kort, köpt på just Gallerix, ett sånt där kort med en sån där nallebjörn som var så söt. Nallebjörnen höll en blomma i handen och på framsidan stod det "Jag ville bara säga..." och sen öppnade jag kortet och där inne stod det "...att jag tycker om dig!" Problemet var att jag inte alls tyckte om den här killen, jag var störtkär i hans bästa kompis. Så kan det gå.

Så kom gymnasiet. Och då hände ingenting. Jag fick aldrig något kort, jag tror inte att någon fick något kort, då bojkottades det hela och alla gick runt och pratade om hur töntigt det var med alla hjärtans dag, vilket kommersiellt jippo det är, bara ett sätt att få folk att spendera pengar.

Och så idag. Inget kort, inga blommor, ingen romantisk middag, ingen romantisk komedi, ingen massage och ingen ljuv älskog. Och är jag ledsen över det? Nej. Egentligen inte. För det är ju ett jippo, ett påhitt och väldigt fånigt egentligen. Men det är klart, om någon gav mig ett urklippt, handgjort hjärta i rött papper där det kanske kunde stå "Glad alla hjärtans dag. Jag tycker att du är söt. Jag gillar dig." så skulle jag bli ganska glad ändå. För långt där inne slår ändå flickhjärtat som det gjorde när jag var 8 år.

torsdag 11 februari 2010

Klassikern.

Del 1.

Fittans suveränitet.


lördag 6 februari 2010

torsdag 4 februari 2010

Förfestmusik.

Det verkar ibland, ganska ofta, som att det här med musik är något för killar och inte lika mycket för tjejer. Då syftar jag inte på mängden manliga musikjournalister eller att det finns fler manliga artister än det finns kvinnliga, jag menar själva musikintresset. Det tar killar ofta patent på. Jag känner massa tjejer som är genuint intresserade av musik, samlar på skivor och prenumererar på musiktidningar. Ändå vänder sig killarna inte till denna tjej när de slänger ur sig en musikrelaterad fråga på en förfest. Nej, även de killar som känner denna tjej, som mycket väl vet att hon är den i gänget som kan mest om den nya skivan som snart ska släppas, så vänder de sig ändå inte till henne utan till killen som sitter på andra sidan. För att han är kille. Jag vet att de inte gör så med flit, det är liksom en reflex, de gör så utan att tänka på det och det kanske är ännu mer sorgligt.
Eller på samma förfest så sitter killarna ofta närmare stereon/datorn och väljer därmed den musik som spelas. Om en tjej då ska sätta på musik måste hon krångla sig förbi dessa killar och avbryta deras låtval och så blir det kanske sura miner. Ofta byter de sedan tillbaka till den musik som var innan tjejen bytte. Eller så måste någon annan tjej påpeka detta och säga "fan, nu har ni valt musik jättelänge, nu vill jag önska något" och så måste tjejen komma på vad hon vill höra, vilket hon kanske inte ens har tänkt igenom, hon vill bara bryta den äckliga trenden där killarna väljer all musik. Eller så kommer en kille på sig själv och säger "du, vill du önska något nu" och det gör han ju i all välmening men då blir det också märkligt för då måste den tjejen komma på något som hon vill höra, helst något bra, och det har hon kanske inte tänkt ut. Då blir det också så tydligt att "hej allihopa nu ska vi lyssna på vad den här tjejen vill höra" istället för att det är allmän musik som accepteras av alla, den sortens allmänna musik som killen sedan sätter på när tjejen har fått önska sitt. Och så blir det också lite barmhärtighetskänsla över det hela, som att killen förbarmar sig över dessa stackars tjejer som inte kan något om musik och därför inte blir betrodda med den uppgiften.
Visst, tjejerna kan ju konsekvent alltid sätta sig närmast stereon och hålla de platserna hela kvällen, men det handlar ju inte om vilken position man har i rummet. Det handlar om att killar tror att de kan mer om musik, är mer intresserade, spelar bättre låtar. Att det är ett intresse som de kan samlas kring och vara grabbiga utan att vara "fotboll-öl-brudar-grabbiga". Så stängs tjejerna ute från denna lilla krets och så sitter de där, killarna, och spelar sina (mestadels manliga) artister och pratar om gitarrslingan, b-sidan, bootlegsingeln, artistens självbiografi osv. Och tjejen som kan allt om denna artist blir inte tillfrågad om någonting fastän hon vet mer än alla dessa killar tillsammans och de är hennes vänner så hon blir inte arg men hon tycker inte heller att det är speciellt roligt att inte få vara med.

Och ja "ta för dig tjejen" kan man tänka men det är så tröttsamt att det alltid är tjejen som ska ta för sig och aldrig killarna som kan ge, tänka eller uppmärksamma detta på egen hand.

tisdag 2 februari 2010

måndag 1 februari 2010

Emmy the great.














Hon är sjukt snygg och gör väldigt bra musik.