Ägd.

Han jag & hunden
Jag - Men förstå vad trevligt med en hund
Han - Nej
Jag - Jo för då kan den springa i snön och gosa
Han - Nej
Jag - Och så kan vi göra en massa saker ute eftersom den måste ut
Han - Nej
Jag - Sen är det bra med djur för man får en massa kärlek tillbaka
Han - Nej
Jag - Och så kan jag ta morgonpromenaderna
Han - Ja dem tänker jag inte ta...

Ha.
1 - 0 till mig.

Inspirationen

Var fan är den? Jag sitter och sitter och väntar och väntar, tar en promenad, dricker lite mer té, sitter, surfar, går och tränar, skickar lite sms, väntar, läser, googlar, lånar böcker, väntar, väntar, väntar. Var FAN är min inspiration? Var är alla idéer, var är peppen, var är arbetsmoralen!? Jag får absolut INGENTING gjort.

AAAAAAHHHHHHH.

Favorit i repris.

I december år 2001 var jag på en fest där det serverades risgrynsgröt, rött vin samt hembränt. Den kvällen slutade inte bra. Jag minns fortfarande hur jag stod ute i 30 minusgrader och spydde och spydde, ända tills jag var stadig nog att vingla hemåt. Det var en onsdag så det gick inga nattbussar - jag fick gå ungefär en mil. Jag kunde ha sovit hos min bästa vän men hon låg tyvärr utslagen på sin säng i ungefär samma tillstånd som jag, trots envisa knackningar på hennes fönster med en sopborste så vaknade hon inte. Jag har förlåtit henne för det nu.
Men! Skam den som ger sig! Nu, nio år senare, gör jag ett nytt försök. Går det att äta risgrynsgröt och dricka rött vin till? Är det gott, är det farligt, hur kommer det att gå? Otroligt spännande, men vad gör man inte för att liva upp en annars ganska tråkig torsdag. Jag bör tillägga att jag inte planerar att dricka hembränt - det har jag inte gjort sedan, låt säga, 2003. Jag minns fortfarande smaken - hembränt blandat med Fanta. Jag saknar det inte. Jo, kanske lite ibland, men det är mest för att vi trots allt hade jävligt roligt under de där kvällarna. De kvällar som inte slutade med spyor och utslagna bästa vänner vill säga.
Fortsättning följer...

Här kommer alla känslorna på en och samma gång.

Sorg, skam, skuld, längtan, förälskelse, kärlek, saknad, olycklig kärlek, svartsjuka, förväntan, nostalgi, pepp.

Att föda som en val

Jag spekulerade kring min egen förlossning av fyrlingar igår kväll. Jag tror nämligen jag kommer åka på det i framtiden. Det är såklart inte helt säkert att det blir fyra men det känns så och magkänslan ska man lyssna på.

Scenariot är följande.
Jag skvalpar omkring i ett badhus. De fyra små skvalpar omkring i mig. Jag simmar i ett ljudlöst vakum och letar mig snart upp för att graciöst kast med kroppen mot vattenytan. Jag gör det. Vattnet sköljer över bassängkanten och jag är nere igen. När jag ska göra mitt andra valkast med kroppen far den första ungen ut, som en liten säl. Min kille simmar efter med en hov.
Tre kvar och jag går mot trampolinen. Svikten är egentligen för mjuk men jag vill göra en rejäl kanonkula. Ett två tre hopp och jag är i luften. Jag vänder mig till sittande position och skjuter iväg den andra ungen i händerna på min kille som står vid kanten. Ner i vattnet igen.

Sen vet jag inte hur jag ska få ut de andra två. Jag kanske drar en enkel bubbelpools förlossning eller föder den tredje i rutchkanan på två händer.
Där är det bara fantasin som sätter gränser.

Min lycka i dina händer.

Att ge bort sitt hjärta är en sak. Ja, det kan bli krossat om man inte passar sig. Sån är kärleken. Men att ge bort sin lycka, sin förmåga att vara lycklig - det är fan värre. Jag är inte lycklig utan dig. Du kan göra mig lyckligast i världen men också till den mest olyckliga människan. Jag är oförmögen att vara lycklig utan dig.
Så är det givetvis inte, självklart kommer jag bli lycklig på egen hand - det har jag varit förut och kommer bli igen. Men detta att vara beroende av en annan människa för att vara glad och må bra - det är fan inte coolt.

Cred.

Min kompis. Det är min kompis på riktigt.
Hon är utomordentligt duktig på att credda sig själv när det egentligen borde vara lite tungt. Senast i helgen brände hon 2000 kr på krogen. Inte ett problem om man frågar henne.
"Skippar man bara att kolla saldot är det lugnt".
Hon är student.
Det här är kanske inte avundsvärt men i min värld är hon ypperligt begåvad i konsten att inte klandra sig själv.
Hon hade skitkul på krogen, tar det lugnt dagen efter och tänker på veckan shopping.
En ordentlig klapp på axeln.

Jag har enorma problem med detta, förstår inte hur jag ska göra för att inte känna att saker är meningslösa och fullständigt utbytbara inom en kort tid.
Saker och tv blir magsår.

Är jag den typen som jag tror att jag är, 80-talist av det kvinnliga könet med en obotolig känsla av att alltid behöva prestera eller är jag den andra, med det sunda förnuftet som bäste kamrat och chillad attityd till materiella ting?

Antagligen och absolut mest troligt det förstnämda.

Böcker.

Böcker jag ska läsa om nu:
Kvinnorummet
Sista Harry Potter boken (premiär nästa fredag jippi!!)
Maken
Scenens barn
Narnia

Det finns något tryggt i att läsa en bok man redan har läst. Man vet vad som händer, man vet hur den slutar, man vet hur det går. Inga överraskningar.
Framför allt tycker jag om att läsa ungdomsböcker igen och igen - typ Scenens barn. Där är det näst intill otänkbart med ett olyckligt slut (bortsett från Peter Pohl då) och det känns trösterikt. Att veta att allt blir bra till slut, det är jobbigt ett tag men i slutet är alla lyckliga. Sånt behöver jag.

Kanske, kanske.

"Men jag är fortfarande kär i dig. Kanske jag kan reda ut mig själv, komma på vad det är som oroar hela tiden. Kanske vi kan ses igen. Kanske vi kan få det att funka. Kanske orkar du vänta på mig. Kanske du kan förlåta mig för att jag är så svår just nu."

Dumpad.

Jaha, så var man singel. Att bli dumpad utanför Gröna Lund klockan elva en onsdagskväll är inte det bästa som har hänt mig. Snarare är det skitjävlakukcpjobbigt. Vaknade imorse med gråten i halsen, värkande hjärta, röda ögon och ont i magen. Om det vore så att vi inte längre var kära, om känslorna inte fanns där skulle det vara lättare att acceptera. Men nu är vi ju kära, han är kär i mig men gör slut ändå. Han är kär i mig men mår dåligt av att vara i ett förhållande. Finns inte mycket jag kan göra åt det. Så - nu väntar några månaders smärta. När allt fokus ligger på att ta sig igenom dagen utan att bryta ihop. Överleva. Komma över. Gå vidare. Ungefär i den ordningen. Hur gör man det? Hur går man vidare? Jag har ingen aning. Förutom att den gamla klyschan stämmer - tiden läker sår. Man läker ihop, får ärr i hjärtat men blir sakta men säkert hel igen. Jag ska bli hel igen och så småningom hitta en kille som är redo för ett förhållande. Om jag kunde skulle jag spola tillbaka tiden och aldrig ha gått på Café Opera den där kvällen. Om jag kunde skulle jag spola fram tiden och hoppa fram till våren då jag vet att allt kommer kännas lättare. Men jag kan tyvärr inte ändra i tiden så jag får leva med det. Live with it. Deal with it.

Överleva. Komma över. Gå vidare. Och så småningom blir jag lycklig igen. Det vet jag ju, även om det är svårt att se det just nu.

Allt genom mina ögon

Det här är inte svårt
Det här är inte komplicerat.
Det här är inte oförståeligt.
Det här är inte obegripligt.
Det här är inte fult.
Det här är inte vackert.

Det här är omöjligt.

Att vara kär...

...ska göra ont, säger Håkan Hellström och visst fan är det så. Ibland på ett bra sätt (jag är så kär att det värker i hjärtat) och ibland på ett dåligt (jag är så kär att det känns som att jag kommer dö om han lämnar mig). Ibland både och. Jobbigt det här med kärlek hörrni.

Tjuvar.

Jobbade på dagis häromdagen och pratade med två 5-åriga tjejer om tjuvar. Vi pratade om tjuvar i allmänhet, fängelser, poliser och sånt.
Tjej 1 - "Ja och så har de såna där masker på ansiktet med hål för ögonen."
Jag - "Ja precis, så att de inte ska bli igenkända av polisen."
Tjej 2 - "Vissa tjuvar har stora kjolar."
Jag - "Hur menar du då?"
Tjej 2 - "Ja de har stora kjolar och så kan de tjuva saker under kjolen. Min pappa sa det när vi såg såna på TV."

Håhåjaja.

Apropå p-piller.

En gång var jag på Apoteket och köpte dagen-efter-piller, graviditetstest samt hämtade ut nya p-piller (ja det var obetänksamt att inte använda kondom blabla). Bakom mig stod en mamma med två små barn. Jag kunde lika gärna ha haft en skylt där det stod "nej, jag vill inte har barn".

Nu har han gått ner på mig.

Någon mer än jag som tycker det är obehagligt med kapitalistiska män?

Att jollra.

Häromdagen var jag på mödravårdscentralen för att skaffa preventivmedel. Doften av små barn och mjuka händer fanns i väggarna redan i entrén på hälsocentralen.
Jag kände mig genast som en dålig människa.
Väl på rätt våning fanns en öppen förskola. Småbarns föräldrarna jollrade ikapp med sina små och mjukisdjuren kramades och klämdes på mellan bulliga armar och stora hjärtan.
Öppen förskola stod det. Öppen för vem?
Får barnlösa också vara där?

I väntrummet fanns det böcker och tidningar.
Alla, utom en djurbok för barn, vände sig till människor som hoppades på att bli föräldrar.
Skådespelerskor, ministrar, tv-personligheter log med ett barn på höften eller ett annat hängandes över armen.
Det fanns inga män på tidsskrifterna, inte heller något att läsa för sådana som var där av en annan anledning.

Min barnmorska var jättebra. Henne vill jag gå till oavsett om jag ska ha barn eller bestämma mig för nya preventivmedel.
När jag lämnade hälsocentralen tog jag raskt mitt första p-piller.
Världen där inne var alldeles för trång, alldeles för obekymrad och alldeles för enkelspårig.

Det sägs ju att kvinnan bestämmer över sin egen kropp och att andra kvinnor, om några, borde förstå innebörden av just det.
Men på den här mödravårdscentralen har det aldrig känts så långt borta.

Helgen som gick.

Våldtäktsförsök, borgerlig regering, SD in i riksdagen. Härligt!

1. Älskar du mig?
2. Varför är du så otrevlig mot dina föräldrar?
3. Stänger du mig ute med flit?
4. Vill du gå ner på mig?
5. Måste jag vara distanserad för att du ska vilja ha mig?
6. När ska jag känna dig på riktigt?
7. Kommer vi vilja vara ihop nu sen och alltid?

Hur fan tar man upp det här med sex.

Jag får såhär sjukt ont i magen när jag tänker på hur jag formar orden "jag skulle vilja att du slickade mig" att alternativet implodera-och-försvinna-för-alltid känns rätt bra.
Tipsen går i sär om när hur och var.
Diskussionen ska kunna tas när som helst och var som helst men tajmingen är allt och missar du tillfället kommer det slå fel. Med andra ord är detta en omöjlig aktion att utföra utan att något skiter sig.
Ett. Han lär undra varför jag inte har sagt något förut.
- Ja för att jag typ inte vågar. Du kanske säger nej och vad fan gör jag då?
Två. Han säger visst kan jag göra det.
- Fan vad gött, såhär vill jag ha det.
Tre. Han säger att det vill han inte göra eftersom ------------ och att det står han för och tänker inte ändra sig.
- Okej....(Helt jävla tillintetgjord och inser att jag kommer behöva duscha ihjäl mig för att få komma resten av livet ifall vi ska vara ihop)
Fyra. Han ignorerar frågan och svarar inte eller säger att han måste fundera på det.
- Jaha....annars då?

Hatar det här.
Hatar.

VM forts.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/sportitv/article7288983.ab

Charmigt.

VM

Fotbolls-VM är ju hur grymt som helst. Jag zappar mellan SVT och TV4 och kollar på nästan alla matcher. Lyssnar på kommentatorerna och experterna i soffan. Vissa är bra, andra sämre. Vissa borde knappast kallas för experter.

I SVTs studio finns två män och en kvinna. I TV4 leder Jihde programmet med experten Anders Andersson vid sin sida. (Andersson är alltså expert efter att ha spelat i Malmö FF och varit med i EM-truppen två gånger, något tveksamt val kan man tycka.)

Av de 13 SVT-personer som är med under VM är endast 2 kvinnor: Johanna Frändén och Jane Björck.
Av de 11 TV4-personer som är med under VM är endast 2 kvinnor: Anna Brolin och Nora Strandberg.

Både SVT och TV4 bjuder in gäster till programmen. Föga förvånande är de allra flesta män.

VM 2010 alltså. 2010. Har vi inte kommit längre? Är det fortfarande så att sport är något för män, att män är experter, att kvinnor inte kan någonting om fotboll? Jag är fullständigt, absolut övertygad om att det finns kvinnor som är mycket mer kompetenta än tex Anders Andersson - kanske någon som faktiskt har spelat ett VM?

Citerat fienden;

"Det är fest i Sverige. Ockelbos sheriff står med en broderad skoter på mössan och säger att det här kommer minsann Ockelbo att tjäna på. Det är svårt att förstå hur. Är det turism från utlandet han syftar på? Eller hoppas han på en massflytt från övriga landet till trygga radhus i utkanterna av Ockelbo. Den så kallade Danieleffekten. Samma effekt går att anamma inte endast på massflytt utan även på det kollektiva medvetandet. Daniel proklamerade nämligen i ett spontant tal på Hovets hemsida att vi alla nästa år kommer att äga en pilatesboll. Det ska bli hans jobb. Pilates. Det ska bli ett sant nöje att se Daniel stretcha lederna på sjuka små barn på Ronald Mcdonalds barnsjukhus, istället för som vanligt: en trött regent med en pastellkrita i högerhanden och en mager barnahand i den andra.

Snart är det dags för bröllop. Du betalar såklart, men du är ju faktiskt bjuden, det sänds ju på SVT. Bröllopet sägs kosta 10 miljoner kronor, ungefär som ett klart godkänt värdetransportrån. Skillnaden mellan bröllop och rån är för de flesta ingen, men när Ockelbos sheriff fick jobba dubbelt för att täcka utgifterna tar i stället Daniel ett step up-pass rätt upp i klasserna och torkar svetten med apanaget på 100 miljoner om året. Du betalar självklart allt.

Men det är väl det som är grunderna i den imaginära svenska kärleken, den av folket valda treenighet. Man kompenserar och hjälper varandra. Om Victoria äter en bakelse, så tränar Daniel henne och så betalar vi. Om Daniel spiller på slipsen, så köper Victoria en scarf och så betalar vi. Om Victoria är sugen på brass så textar Daniel Eddie och så betalar vi. Om du får hål i tanden, så får du sms-låna och så betalar du. Sånt är livet."

Musiktips.

Ludwig Bell - Jag är en idiot.

Seriöst II

Mitt i fittan vaxer inga har, san.

Text och Musik:
Finn Zetterholm och Bengt Sändh

Tystnaden som uppstår när en kille upptäcker att en tjej tittar på South Park

Kille 1: "blabla south park blabla, streama, blabla"
Kille 2: "blabla south park och muhammed, censurerad, blabla"
Jag: "blabla south park, de censurerade själva för att göra en grej av det"
Kille 1: "tittar på south park!?!"
Jag: "eh ja..."

Tystnaden, ack den tystnaden.

En lördag.

Att promenera runt Långholmen i ösregn en lördag eftermiddag och lyssna på P1 om världsmedborgare och tänka att "ja, det vore väl fint att bo i en annan stad - New York, Paris, Berlin, Prag - men det är också ganska fint att trivas precis just här just nu". Det är ganska skönt att inte längta bort.

Hur det går till att tycka olika.

Jag - Nej men jag vet inte, tycker den inte var så fin...inte jag

Han - Men du kan väl prova?

Jag - Men nej, kom vi går

Han - Men vaddå, prova kostar ingenting. Prova

Jag - ....

Han - Du var ju pepp förut?

Jag - Ja men nu är jag inte det längre....

Han - Nehe....

Jag - ....

Han - ....

Jag - Är du sur?

Han - ....

Jag - Men vänta, hur kan du vara sur över något som är mitt problem? Det är ju jag som ska ha klänningen

Han - Du kan väl prova....

Jag - Men jag känner inte för det!

Han - Men varför kan du inte prova?

Jag - Ärligt talat, vad är grejen? Varför ska jag prova?

Han - Du skulle ju vara fin i den....

Jag - Men jag känner inte för att prova

Han - ....

Jag - Jag fattar inte.....

Allmänt sådär.

1. Det är väldigt svårt att vara stark och självständig när man tycker om någon ganska mycket.
2. Det är väldigt skönt att vinna en närkamp på en grusplan mot en kille som är dubbelt så stor.
3. Det är väldigt jobbigt att åka till Jakobsberg för att lyssna på en muslim prata om att mannen är överlägsen kvinnan.
4. Det är väldigt viktigt att man har bra vänner omkring sig när man känner sig nere.
5. Det är väldigt fint och hemskt att ta hand om en gammal farbror som är ute på promenad och gått vilse.

Maken

"Gustav har lust, jag har inte lust. Vad gör man då? Hur kompromissar man om det? [...] Jag säger nej. Då blir han så ledsen och uppriven och övertygad om att jag inte älskar honom att det varje gång slutar med att jag blir tvungen att gå till sängs med honom i alla fall. Och så uppstår prostitutionen, så uppfinner jag den på nytt så som den i alla tider har blivit uppfunnen. [...] Vad är det annars - om man inte ligger med någon för att det är det man vill, då måste det ju vara för något annat man gör det, och prostitutionens väsen är väl detsamma om det sen är pengar eller civilstånd eller något annat man får i utbyte."

Ur Maken av Gun-Britt Sundström

Öppet förhållande?

1. "blablabla nu fattar jag att du ligger med andra när du går ut"
2. "fast helst vill jag bara ligga med dig faktiskt"
3. "varför gör du inte det då?"
4. "jag kanske ska börja göra det"

Hallongrottan och lite playstation.

Hallongrottan på Bergsundsgatan säljer massa bra saker. Idag köpte jag bland annat boken Ta betalt! - en feministisk överlevnadsguide av Moa Elf Karlén och Johanna Palmström. För ibland känns det ju hyfsat hopplöst och då kan man behöva lite guidning.

I helgen var jag på en förfest hos några människor som jag inte kände. Det var jag, min syster, min bror och min systers pojkvän som kom dit tillsammans. Sju killar sitter i en soffa med ölburkar på bordet och spelar Fifa. De hejar lite avmätt sådär och spelar klart matchen. Under tiden har vi hunnit slå oss ner i soffan. När så nästa match ska påbörjas räcker killarna över kontrollerna till min bror och min systers pojkvän. Bara sådär! Helt naturligt, inget snack om saken. Klart att de nya grabbarna ska vara med och spela! Jag blev helt ställd. Kunde liksom inte reagera över huvud taget. För bara en kvart innan hade vi ju suttit allihopa hemma hos min syster och spelat exakt samma spel, alla fyra, två tjejer och två killar. Så jag blev helt ställd när ingen erbjöd mig en kontroll och förstod inte alls varför det blev så. Tills det gick upp för mig: könet! Mitt kön. Fel kön för playstation, fel kön för fotboll, absolut helt fel kön för kombinationen playstation och fotboll. Aha!

Jag sa ingenting. Så här i efterhand kan jag såklart se att jag borde ha gjort det. Men dels hann jag inte med för jag var så ställd. Dessutom kände jag inte människorna, det var min systers vänner och jag ville liksom inte komma in och börja ifrågasätta och vara arg det första jag gör. Av hänsyn till min syster, av hänsyn till stämningen. Jag orkade inte vara den där "arga, bittra feministen" som hittar förtryck i allting. Herregud, låt grabbarna spela lite tvspel, det är väl inte hela världen! Så jag sa ingenting. Istället var jag på dåligt humör resten av förfesten och ogillade alla närvarande, vilket i och för sig inte heller skapade så god stämning.

Jag borde nog ha sagt något. Eller? Jag vet inte. Ska man alltid säga ifrån, alltid ta striden, alltid försöka förändra sin omgivning? Eller är det okej att ibland bara låta det vara? Bara för en gångs skull strunta i att ta upp diskussionen? Jag vet faktiskt inte.

Regina och jag.

Jag hittade ett kort på oss för bara någon minut sen.
Vi var nog kära, såhär i efterhand är det ganska tydligt.
Men hon hade tjej och jag var för feg för att göra något.

På kortet står vi i köket till vår lägenhet, det var samma dag som jag flyttade ut.
Sen dess har vi inte hörts, jag har bara känt att jag saknar oss lite ibland.
Som ikväll.

Och kanske lite framöver.

Kollo i sommar någon?

http://www.youtube.com/watch?v=8-Qr8lzkIPE

Bibelstudier del 1.

Okej, i första moseboken kapitel 38 går det till ungefär så här:

Juda får två söner: Er och Onan. Han ger en hustru, Tamar, till Er. På den tiden gav man bort kvinnor hejvilt, ibland fick man köpa dem men oftast var de gratis. Er misshagar dock Herren på något vis och blir dödad. Lite oklart vad han gjorde men så blev det i alla fall. Tamar blir således änka.
Då säger Juda till sin andra son, Onan, att han ska gå in till Tamar och göra henne till sin hustru och göra henne med barn. Här är det lite otydligt varför Juda så gärna vill att hans andra son ska ligga med första sonens fru men det beror nog på att Juda tror att om Tamar blir med barn så är barnet den första sonens. Juda har inte riktigt greppat det där med befruktningen, blommor och bin och sånt.
Onan vill dock inte genomföra detta, kanske känns det konstigt för honom att ligga med sin döda brors fru men han går i alla fall in till henne. Men! Han spiller sin säd på jorden. Här kan man kanske tänka sig att han ligger med henne men drar ut kuken precis innan han ska komma. Detta gillar inte Herren så han dödar Onan också. Märk väl kopplingen här mellan namnet Onan och sysselsättningen onani. Att spilla sin säd på jorden = onanera. Logiskt.
Efter att båda sönerna har blivit dödade av Herren, under minst sagt märkliga omständigheter, skickar i alla fall pappan, Juda, iväg Tamar och hon går runt någonstans och döljer sitt ansikte under en slöja. Därför tror Juda, när han möter henne typ uppe i bergen efter ett tag, att hon är en sköka (!!): hon hade nämligen sitt ansikte betäckt. Här är det också väldigt oklart - sköka, dölja ansiktet - jag vet inte, men så var det.
Hur som helst, eftersom Juda då tror att hon är en sköka så måste han, naturligtvis, ligga med henne. Han vet dock inte att det är Tamar han ligger med! Spännande... Tamar blir i alla fall gravid och detta gillar inte Juda. Att hans sonhustru (gånger två nästan kan man väl säga) har bedrivit otukt! Därför bestämmer han att man ska bränna henne, för det kan han tydligen bara bestämma sådär. För att göra en lång historia kort så berättar då Tamar att det faktiskt är Juda som är pappan, hon har bland annat en ring som bevis, och allt slutar gott med att hon föder tvillingar. Men Juda "kom icke mer vid henne". Det betyder att han aldrig låg med henne igen. Så kan det gå. Lite "Days of our lives" eller "Sunset Beach" över det hela.

Att träffa sitt ex.

Handsvett, sveper två glas vin, byter kläder tjugo gånger. Jag vill vara fin men inte för fin, se avslappnad ut. Ska jag ljuga och säga att jag kommer direkt från jobbet så att jag verkar totalt obrydd? Ska jag komma tidigt eller sent? Äh, jag kommer i tid. Slappna av, det är ju ditt ex som du har träffat tusen gånger, ni känner ju varandra. Men vi har inte setts en enda gång sedan vi gjorde slut, om man bortser från två ytterst pinsamma gånger på fyllan. Tio månader har det gått sedan det tog slut. TIO månader. Det är ganska länge.
Kommer dit, glider in, ser honom och det konstiga är att det inte känns konstigt. Det känns lite som att komma hem. Det är ju han, det är ju jag, vi var ihop jättelänge, det känns nästan som vanligt. Om man bortser från att det är jättestelt och nervöst och att vi inte tittar varandra i ögonen. Samtalet går ganska trögt i början, sedan blir det helt okej och vi skrattar till och med. Jag tittar på honom i smyg och känner ingenting speciellt. Inga känslor kvar, skönt, check. Han är fortfarande fin men jag känner ingen attraktion, jag gjorde rätt som gjorde slut.
Sedan börjar vi prata om oss, vad som hände, hur vi mådde, hur vi tänkte. Jobbigt, jobbigt, jag börjar gråta fast än jag tänker "nej nej nej, inte gråta, inte gråta, ta dig samman" och jag ser på honom att han tycker att det är jobbigt. Men att han ändå tycker att det är lite skönt, han hamnar i överläge för första gången. Det var trots allt jag som gjorde slut så det är inte mer än rätt att jag är lite ledsen nu.
Sedan skiljs vi åt, jag går sakta hem och tårarna rinner. Jag vet inte riktigt varför. Men jag vet att det gör ont i hjärtat, att det känns tomt, ihåligt och sorgligt. Jag saknar honom och saknar oss och jag vill så himla gärna att vi ska kunna vara kompisar men det verkar omöjligt eftersom vi fortfarande sårar varandra och det gör fortfarande för ont att ses.

När den andra inte vill ligga.

Okej, en hel del om att ligga men det är ju en ganska viktig grej.
Dagens ämne: när killen helt plötsligt "inte är sugen". Hur kan man undgå att känna sig rejected och bortvald och oattraktiv? Jag menar, det är en sak om klockan är skitmycket, båda är trötta, man ska upp och jobba osv. Då är det ju ingen stor grej att den ena är för trött eller osugen. Men om man är mitt uppi det hela, hånglar och båda är peppade och så tappar han helt plötsligt sugen!? Inte coolt.
1. Jag känner mig osexig.
2. Jag undrar om jag gjorde något fel.
3. Jag undrar vad det var som hände i hans huvud.

Och när hans enda förklaring är "jag vet inte, jag tappade bara sugen" blir man ju inte hjälpt precis. Och sedan, typ morgonen efter, eller bara ett tag senare när han helt plötsligt är sugen igen, vad gör man då? Jag är ju fortfarande sugen men egentligen vill jag bara "åh nej, men nu tappade jag sugen" för att hämnas vilket ju inte känns så moget. Så istället ligger man ju med varandra, för det vill båda två, men innerst inne kan jag ändå känna mig lite i underläge för att liggandet då sker på hans villkor.
Oh, it´s complicated. Men ack så skönt.

seriöst...?!

Lite mer irritation.

Idag irriterar jag mig på följande:

Reklamen för Björn Borg - pinnsmala tjejer, halvnakna, inlindade i plast. De står ju i och för sig för att det är plastigt...
Killar som tycker att det är "okvinnligt" med tjejer som snusar. Åh!
Föräldrar som inte vill att sonen ska leka med tjejer och inte med dockor och helst inte komma i närheten av något rosa. Vad är de rädda för? Att den lilla killen ska förvandlas till en tjej?
Vädret. Var fan är våren? Jag vill ha tussilago, grusknaster under fötterna och cykelföre.

Slut på meddelandet.

Faan.

Dagen innan ett garanterat liggmaraton kommer den.
Gissa vad som händer.
Gissa vad som behagar dyka upp.
Gissa.


Mvh
/Mitt liv suger.

Arg på ICA.

Häromdagen var jag på ICA Maxi i Östersund. Jag stod i godan ro i kö med mina varor i en korg och tittade lite ointresserat på TVn som är uppmonterad ovanför kassan. Det gjordes lite reklam för diverse produkter och sedan kommer en uppmaning till alla som står i kön. I stor stil står det på skärmen: "Var god vänd streckkoden bort från kassörskan." Kassörskan? Det vill säga den kvinnliga medarbetaren som sitter i kassan. Är det bara kvinnor som jobbar på denna ICA-butik? Jag tittar mig omkring men nej, jag ser två manliga kassabiträden som sitter och jobbar för fullt. Så jag undrar: kassörskan?
För det första är det ju uppenbart felaktigt, det jobbar ju även manliga personer i denna butik. För det andra är det en onödigt krånglig formulering, vore det inte enklare att skriva "Vänd streckkoden mot dig"? Så står det ju dessutom i alla andra butiker jag någonsin har varit in i.
Så varför väljer den här ICA-butiken att formulera sig på detta sätt? Det är fel, det är krångligt och det sänder ut jävligt skeva signaler. Menar de att det bara är kvinnor som sitter i kassan, menar de att det är ett "kvinnligt" yrke, menar de att män inte kan jobba med dylikt, menar de att man automatiskt tänker på en kvinna när man tänker på ett kassabiträde?

Jag fattar inte vad de menar och jag står där i kön, helt förvirrad. Jag betalar för mina varor och går därifrån, konfunderad och efter ett tag jävligt förbannad. För det här är ju så jävla dumt! Är det inte sånt här vi försöker motverka, jobbar vi inte för att det ska vara okej för en kille att bli förskolelärare och för en tjej att bli elektriker? Och ja, det finns en massa branschord som inte är könsneutrala (brandman, sjuksköterska osv) men vad är det för fel på benämningen kassabiträde? Och vad är det för fel på formuleringen "Vänd streckkoden mot dig"? Då slipper man ju ens fundera över vilket kön den som arbetar i kassan har. För det är ju jävligt ointressant om det är en man eller en kvinna, det blir ju bara intressant och jävligt fel när man explicit skriver att den som ska betjäna dig är en kvinna. Nästan så att man blir lite besviken då när man kommer fram och upptäcker att det faktiskt (hör och häpna) är en man som sitter i kassan!

Att vara eller inte vara ihop.

Saker man gör när man är ihop:

umgås hela tiden
ligger med varandra
lagar middag tillsammans
äter frukost tillsammans
går på ica och handlar och hånglar vid fruktdisken
ses efter jobbet och sitter på en bar och håller varandras händer
står i rusningstrafik på ett pendeltåg och kysser varandra på halsen
träffar den andras pappa
ringer varandra varje dag
skickar tjugo sms till varandra om ingenting
pussas när man säger hej
pussas när man säger hejdå
skriver sms som lyder ungefär "jag längtar efter dig"
och "jag kommer sakna dig när du ska åka bort över helgen"
berättar för exen om varandra
går på bandy tillsammans
träffar varandras kompisar
och hånglar så att kompisarna ser
går på bio tillsammans och dricker ur samma läsk
duschar tillsammans och tvättar varandras hår
lånar ut en tröja till den andra

Frågan är om man kan göra alla dessa grejer utan att vara ihop? Vad är man då?

Bland det äckligaste på länge.

Han säger och jag säger.

Han - Men du måste ju veta själv vad som är din prioritering. Jag kan ju inte veta vad du vill om du själv inte vet det.

Jag - Nej, visst är det så. Det jag menar är bara att det är inte alltid så lätt att veta vad du vill heller. Jag ser ju inte på dig genom telefonen vad du menar. Alltså ibland känns det som att du inte heller vet vad du vill göra. Om det bara ska vara vi en helg eller om vi ska vara med en massa andra...

Han - ....

Jag - Du säger ju att jag ska se på dig hur du vill ha det och visst, det kanske funkar såhär, när vi ses. Men i telefonen kan jag faktiskt inte det. Jag gör ju säkert också en massa fel och jag vet att jag inte alltid vet vad jag vill. Men jag kan ju faktiskt inte se vad du menar när vi inte är på samma ställe.

Han - ....

Jag - ....

Han - Men då är det ju mitt fel också i sådana fall, ifall du inte vet vad jag vill. Då gör ju jag också något fel.

Jag - ....

Han - Men då får du fråga ifall du blir osäker, om du inte vet vad jag vill.

Jag - Nej visst kan jag göra det men det vore ju bra att fatta från början....


Håhåjaja, det här med kommunikation.

Alla hjärtans dag.

I lågstadiet klippte jag ut hjärtan i rött papper och gav till alla i hela klassen. Kanske inte till exakt alla, men de flesta. Och så jämförde vi, vem fick flest kort? Vem fick ett speciellt kort från en speciell kille? Och jag minns känslan när jag fick det där kortet, från den speciella killen. Han skrev kanske "Glad alla hjärtans dag. Jag tycker att du är söt." Och vad glad jag blev! Men jag minns också de gånger då jag inte fick det där speciella kortet. När han istället gav det till någon annan tjej och jag blev så ledsen, så ledsen för jag var verkligen kär i den killen, så där kär som man bara är när man är 8 år.

Under mellanstadiet blev det lite mer avancerat, då gav jag inte kort till alla i klassen, utan bara till mina bästa vänner och så pratade vi i flera veckor innan om jag skulle ge ett kort till den där killen eller om jag skulle strunta i det och skulle min bästa kompis ge ett kort till en annan kille, han verkade ju ändå gilla henne, men man kan inte vara säker och man vill ju inte göra bort sig. Ett himla dividerande hit och dit och på den stora dagen gick man med fjärilar i magen och tittade i bänken ofta för att se om det kanske hade kommit ett kort ändå. Ibland låg det ett kort där, ibland inte. På det speciella kortet stod det kanske "Glad alla hjärtans dag. Jag gillar dig."

I högstadiet slutade vi helt att ge kort till varandra och man förväntade sig inte så mycket, om man inte var ihop med någon förstås, då var det ett jäkla ståhej. Då skulle det köpas kort på Gallerix, kanske en ros, på kvällen tittade man på film och åt smågodis och så hånglade man tills läpparna värkte. När jag gick i åttan fick jag ett enormt kort, köpt på just Gallerix, ett sånt där kort med en sån där nallebjörn som var så söt. Nallebjörnen höll en blomma i handen och på framsidan stod det "Jag ville bara säga..." och sen öppnade jag kortet och där inne stod det "...att jag tycker om dig!" Problemet var att jag inte alls tyckte om den här killen, jag var störtkär i hans bästa kompis. Så kan det gå.

Så kom gymnasiet. Och då hände ingenting. Jag fick aldrig något kort, jag tror inte att någon fick något kort, då bojkottades det hela och alla gick runt och pratade om hur töntigt det var med alla hjärtans dag, vilket kommersiellt jippo det är, bara ett sätt att få folk att spendera pengar.

Och så idag. Inget kort, inga blommor, ingen romantisk middag, ingen romantisk komedi, ingen massage och ingen ljuv älskog. Och är jag ledsen över det? Nej. Egentligen inte. För det är ju ett jippo, ett påhitt och väldigt fånigt egentligen. Men det är klart, om någon gav mig ett urklippt, handgjort hjärta i rött papper där det kanske kunde stå "Glad alla hjärtans dag. Jag tycker att du är söt. Jag gillar dig." så skulle jag bli ganska glad ändå. För långt där inne slår ändå flickhjärtat som det gjorde när jag var 8 år.

Kvinnopartiet- Nya moderaterna...

http://ilsemarie.wordpress.com/2007/03/14/det-nya-kvinnopartiet-ratar-feminismen/

Det vankas val snart va?

Klassikern.

Del 1.

Fittans suveränitet.

Tiina Rosenberg. Tjalalalala.

Förfestmusik.

Det verkar ibland, ganska ofta, som att det här med musik är något för killar och inte lika mycket för tjejer. Då syftar jag inte på mängden manliga musikjournalister eller att det finns fler manliga artister än det finns kvinnliga, jag menar själva musikintresset. Det tar killar ofta patent på. Jag känner massa tjejer som är genuint intresserade av musik, samlar på skivor och prenumererar på musiktidningar. Ändå vänder sig killarna inte till denna tjej när de slänger ur sig en musikrelaterad fråga på en förfest. Nej, även de killar som känner denna tjej, som mycket väl vet att hon är den i gänget som kan mest om den nya skivan som snart ska släppas, så vänder de sig ändå inte till henne utan till killen som sitter på andra sidan. För att han är kille. Jag vet att de inte gör så med flit, det är liksom en reflex, de gör så utan att tänka på det och det kanske är ännu mer sorgligt.
Eller på samma förfest så sitter killarna ofta närmare stereon/datorn och väljer därmed den musik som spelas. Om en tjej då ska sätta på musik måste hon krångla sig förbi dessa killar och avbryta deras låtval och så blir det kanske sura miner. Ofta byter de sedan tillbaka till den musik som var innan tjejen bytte. Eller så måste någon annan tjej påpeka detta och säga "fan, nu har ni valt musik jättelänge, nu vill jag önska något" och så måste tjejen komma på vad hon vill höra, vilket hon kanske inte ens har tänkt igenom, hon vill bara bryta den äckliga trenden där killarna väljer all musik. Eller så kommer en kille på sig själv och säger "du, vill du önska något nu" och det gör han ju i all välmening men då blir det också märkligt för då måste den tjejen komma på något som hon vill höra, helst något bra, och det har hon kanske inte tänkt ut. Då blir det också så tydligt att "hej allihopa nu ska vi lyssna på vad den här tjejen vill höra" istället för att det är allmän musik som accepteras av alla, den sortens allmänna musik som killen sedan sätter på när tjejen har fått önska sitt. Och så blir det också lite barmhärtighetskänsla över det hela, som att killen förbarmar sig över dessa stackars tjejer som inte kan något om musik och därför inte blir betrodda med den uppgiften.
Visst, tjejerna kan ju konsekvent alltid sätta sig närmast stereon och hålla de platserna hela kvällen, men det handlar ju inte om vilken position man har i rummet. Det handlar om att killar tror att de kan mer om musik, är mer intresserade, spelar bättre låtar. Att det är ett intresse som de kan samlas kring och vara grabbiga utan att vara "fotboll-öl-brudar-grabbiga". Så stängs tjejerna ute från denna lilla krets och så sitter de där, killarna, och spelar sina (mestadels manliga) artister och pratar om gitarrslingan, b-sidan, bootlegsingeln, artistens självbiografi osv. Och tjejen som kan allt om denna artist blir inte tillfrågad om någonting fastän hon vet mer än alla dessa killar tillsammans och de är hennes vänner så hon blir inte arg men hon tycker inte heller att det är speciellt roligt att inte få vara med.

Och ja "ta för dig tjejen" kan man tänka men det är så tröttsamt att det alltid är tjejen som ska ta för sig och aldrig killarna som kan ge, tänka eller uppmärksamma detta på egen hand.

Emmy the great.

Hon är sjukt snygg och gör väldigt bra musik.

Musiktips.

Soundtracken till "Where the wild things are" samt "The assassination of Jesse James..."
Väldigt, väldigt bra.

Det är synd om killarna också.

"Ja, men vi killar har det inte heller så lätt. Du behöver inte oroa dig för att bli nedslagen på väg hem från krogen."

Nej, för att bli våldtagen är ju inte som att bli nedslagen. För man blir ju inte nedslagen först och sedan våldtagen. Det är helt klart värre att bli nedslagen än att bli våldtagen. Så ja, det är himla synd om killarna. De kan inte ha det lätt.

Att inte ligga med varandra.

Hemma, lite fulla, av med kläderna, hångel, hångel, hångel.
"Vi har ingen kondom" säger jag.
"Nähä" säger han.
"Nej..."
Hångla lite mer, varför inte? Det är ju fint att hångla, han är bra på att kyssas. Bli kåta, bli kåtare.
"Nej, men nu får vi lägga ner, vi kan inte ha sex utan kondom" säger jag.
"Okej."
Vi lägger oss ner, andas ut lite, ska sova.
"Men vad fan är det för taktik du kör? Ett, två, tre fyra, fem och sen bara droppa att du inte har nån kondom?" säger han.
"Eh...Det kunde väl lika gärna du ha tänkt på eller? Och vad då taktik? Man kan inte hångla om man inte ska ligga eller?"
"Nej okej, men nu är det ju skitsvårt att somna. Antingen ligga eller sova tycker jag."

Whats up with that? För det första: är det min uppgift att alltid ha kondomer hemma? Han kunde väl fan också ha tänkt på det? Och sedan att han utan tvekan var beredd att ligga utan kondom. Fine, ingen av oss kanske har någon könssjukdom, men det där med att bli gravid då? Nej nej, det är ju inte hans sak, inte hans ansvar, det är ju inte han som måste handskas med det sedan om det skulle hända. Och till sist, "ligga eller sova"? Det är alltså en omöjlighet att bara hångla. Det är helt otänkbart att man kan kyssas och ligga nära varandra utan att sedan stoppa in kuken i fittan? Och att han liksom hintar om att jag bär ansvaret för att han inte kan sova. Den klassiska teasern som tjejer alltid kör med. Man kåtar upp killen och säger sedan nej. Det är så vi tjejer jobbar, bara för att det är så himla roligt! Jag var minst lika kåt som han var men inte fan blev jag sur på honom för att han inte hade med sig kondomer, det är ju sånt som händer. Så vad ger honom rätt att reagera på det viset? Fast ja, det är klart, det är ju väldigt mycket jobbigare för killar att vara kåta än det är för tjejer, för tjejer blir inte sexuellt frustrerade och vi har inte heller samma sexuella behov/lust som killar...Jag blir så jävla trött.

Kuk och fitta.

Jag har funderat lite på det här med kuk.
Allt verkar ju nämligen peka på att vi kuklösa gått miste om något.
Och det jag funderar på är hur var och en av oss ska kunna få tag i och använda oss av en kuk för att få samma fördelar som dem som fick en från början.
Jag har också tänkt att man skulle kunna visa kuken mer öppet, som ett tillägg till klädseln.
Kanske ha den på ryggen, på huvudet eller varför inte som näsa?
Och sen ska man inte vara rädd för att ha den med sig överallt.
Jag kan nämligen tänka mig att den kommer väl till pass på både jobbintervju, fest och släktmiddag.
Sedan har jag funderat på det här med fitta.
Vad trist det kommer vara för alla som inte fått eller får en sån eftersom den är så bra.
Och för att alla ska förstå det kommer undertecknad illustrera fittans suveränitet under de närmsta veckorna och lägga upp dessa bilder på bloggen.

2010.

Min kompis: "Alltså, 2010 ska fan bli mitt läppstiftsår."
Jag: "Ja! Vad bra. Jag kör på ett ögonskuggsår."

Första dejten.

Ikväll ska jag på dejt. En riktig dejt, vi ska dricka vin och sitta vid ett bord med tända ljus. Värmeljus dock, men ändå. Jag måste fundera ut vad jag ska ha på mig, raka mig under armarna, inte äta vitlök. Jag måste även komma på smarta saker att säga, kanske lyssna in mig lite mer på Bear Quartets senaste skiva så jag vet vad jag pratar om. Försöka skyla över det faktum att jag är bostadslös och att jag egentligen inte vet vad jag pluggar. Samt tala tyst om att mina favoritfilmer alla har Hugh Grant i huvudrollen. Men jag måste även tänka på att vara mig själv, jag är skitrolig när jag är mig själv och jättetråkig när jag försöker vara någon annan.
Kort sagt kommer jag förmodligen presentera en något modifierad version av mig själv och det antar jag att även han kommer att göra. Så vi kommer sitta där, två nervösa personer, inte helt ärliga och inte helt sig själva, uppklädda och fixade som fan, men med det där "jag-slängde-bara-på-mig-vad-som-låg-närmast-uttrycket" i ansiktet. Men det är ju det som är grejen!