Hallongrottan och lite playstation.

Hallongrottan på Bergsundsgatan säljer massa bra saker. Idag köpte jag bland annat boken Ta betalt! - en feministisk överlevnadsguide av Moa Elf Karlén och Johanna Palmström. För ibland känns det ju hyfsat hopplöst och då kan man behöva lite guidning.

I helgen var jag på en förfest hos några människor som jag inte kände. Det var jag, min syster, min bror och min systers pojkvän som kom dit tillsammans. Sju killar sitter i en soffa med ölburkar på bordet och spelar Fifa. De hejar lite avmätt sådär och spelar klart matchen. Under tiden har vi hunnit slå oss ner i soffan. När så nästa match ska påbörjas räcker killarna över kontrollerna till min bror och min systers pojkvän. Bara sådär! Helt naturligt, inget snack om saken. Klart att de nya grabbarna ska vara med och spela! Jag blev helt ställd. Kunde liksom inte reagera över huvud taget. För bara en kvart innan hade vi ju suttit allihopa hemma hos min syster och spelat exakt samma spel, alla fyra, två tjejer och två killar. Så jag blev helt ställd när ingen erbjöd mig en kontroll och förstod inte alls varför det blev så. Tills det gick upp för mig: könet! Mitt kön. Fel kön för playstation, fel kön för fotboll, absolut helt fel kön för kombinationen playstation och fotboll. Aha!

Jag sa ingenting. Så här i efterhand kan jag såklart se att jag borde ha gjort det. Men dels hann jag inte med för jag var så ställd. Dessutom kände jag inte människorna, det var min systers vänner och jag ville liksom inte komma in och börja ifrågasätta och vara arg det första jag gör. Av hänsyn till min syster, av hänsyn till stämningen. Jag orkade inte vara den där "arga, bittra feministen" som hittar förtryck i allting. Herregud, låt grabbarna spela lite tvspel, det är väl inte hela världen! Så jag sa ingenting. Istället var jag på dåligt humör resten av förfesten och ogillade alla närvarande, vilket i och för sig inte heller skapade så god stämning.

Jag borde nog ha sagt något. Eller? Jag vet inte. Ska man alltid säga ifrån, alltid ta striden, alltid försöka förändra sin omgivning? Eller är det okej att ibland bara låta det vara? Bara för en gångs skull strunta i att ta upp diskussionen? Jag vet faktiskt inte.

Regina och jag.

Jag hittade ett kort på oss för bara någon minut sen.
Vi var nog kära, såhär i efterhand är det ganska tydligt.
Men hon hade tjej och jag var för feg för att göra något.

På kortet står vi i köket till vår lägenhet, det var samma dag som jag flyttade ut.
Sen dess har vi inte hörts, jag har bara känt att jag saknar oss lite ibland.
Som ikväll.

Och kanske lite framöver.

Kollo i sommar någon?

http://www.youtube.com/watch?v=8-Qr8lzkIPE

Bibelstudier del 1.

Okej, i första moseboken kapitel 38 går det till ungefär så här:

Juda får två söner: Er och Onan. Han ger en hustru, Tamar, till Er. På den tiden gav man bort kvinnor hejvilt, ibland fick man köpa dem men oftast var de gratis. Er misshagar dock Herren på något vis och blir dödad. Lite oklart vad han gjorde men så blev det i alla fall. Tamar blir således änka.
Då säger Juda till sin andra son, Onan, att han ska gå in till Tamar och göra henne till sin hustru och göra henne med barn. Här är det lite otydligt varför Juda så gärna vill att hans andra son ska ligga med första sonens fru men det beror nog på att Juda tror att om Tamar blir med barn så är barnet den första sonens. Juda har inte riktigt greppat det där med befruktningen, blommor och bin och sånt.
Onan vill dock inte genomföra detta, kanske känns det konstigt för honom att ligga med sin döda brors fru men han går i alla fall in till henne. Men! Han spiller sin säd på jorden. Här kan man kanske tänka sig att han ligger med henne men drar ut kuken precis innan han ska komma. Detta gillar inte Herren så han dödar Onan också. Märk väl kopplingen här mellan namnet Onan och sysselsättningen onani. Att spilla sin säd på jorden = onanera. Logiskt.
Efter att båda sönerna har blivit dödade av Herren, under minst sagt märkliga omständigheter, skickar i alla fall pappan, Juda, iväg Tamar och hon går runt någonstans och döljer sitt ansikte under en slöja. Därför tror Juda, när han möter henne typ uppe i bergen efter ett tag, att hon är en sköka (!!): hon hade nämligen sitt ansikte betäckt. Här är det också väldigt oklart - sköka, dölja ansiktet - jag vet inte, men så var det.
Hur som helst, eftersom Juda då tror att hon är en sköka så måste han, naturligtvis, ligga med henne. Han vet dock inte att det är Tamar han ligger med! Spännande... Tamar blir i alla fall gravid och detta gillar inte Juda. Att hans sonhustru (gånger två nästan kan man väl säga) har bedrivit otukt! Därför bestämmer han att man ska bränna henne, för det kan han tydligen bara bestämma sådär. För att göra en lång historia kort så berättar då Tamar att det faktiskt är Juda som är pappan, hon har bland annat en ring som bevis, och allt slutar gott med att hon föder tvillingar. Men Juda "kom icke mer vid henne". Det betyder att han aldrig låg med henne igen. Så kan det gå. Lite "Days of our lives" eller "Sunset Beach" över det hela.

Att träffa sitt ex.

Handsvett, sveper två glas vin, byter kläder tjugo gånger. Jag vill vara fin men inte för fin, se avslappnad ut. Ska jag ljuga och säga att jag kommer direkt från jobbet så att jag verkar totalt obrydd? Ska jag komma tidigt eller sent? Äh, jag kommer i tid. Slappna av, det är ju ditt ex som du har träffat tusen gånger, ni känner ju varandra. Men vi har inte setts en enda gång sedan vi gjorde slut, om man bortser från två ytterst pinsamma gånger på fyllan. Tio månader har det gått sedan det tog slut. TIO månader. Det är ganska länge.
Kommer dit, glider in, ser honom och det konstiga är att det inte känns konstigt. Det känns lite som att komma hem. Det är ju han, det är ju jag, vi var ihop jättelänge, det känns nästan som vanligt. Om man bortser från att det är jättestelt och nervöst och att vi inte tittar varandra i ögonen. Samtalet går ganska trögt i början, sedan blir det helt okej och vi skrattar till och med. Jag tittar på honom i smyg och känner ingenting speciellt. Inga känslor kvar, skönt, check. Han är fortfarande fin men jag känner ingen attraktion, jag gjorde rätt som gjorde slut.
Sedan börjar vi prata om oss, vad som hände, hur vi mådde, hur vi tänkte. Jobbigt, jobbigt, jag börjar gråta fast än jag tänker "nej nej nej, inte gråta, inte gråta, ta dig samman" och jag ser på honom att han tycker att det är jobbigt. Men att han ändå tycker att det är lite skönt, han hamnar i överläge för första gången. Det var trots allt jag som gjorde slut så det är inte mer än rätt att jag är lite ledsen nu.
Sedan skiljs vi åt, jag går sakta hem och tårarna rinner. Jag vet inte riktigt varför. Men jag vet att det gör ont i hjärtat, att det känns tomt, ihåligt och sorgligt. Jag saknar honom och saknar oss och jag vill så himla gärna att vi ska kunna vara kompisar men det verkar omöjligt eftersom vi fortfarande sårar varandra och det gör fortfarande för ont att ses.

När den andra inte vill ligga.

Okej, en hel del om att ligga men det är ju en ganska viktig grej.
Dagens ämne: när killen helt plötsligt "inte är sugen". Hur kan man undgå att känna sig rejected och bortvald och oattraktiv? Jag menar, det är en sak om klockan är skitmycket, båda är trötta, man ska upp och jobba osv. Då är det ju ingen stor grej att den ena är för trött eller osugen. Men om man är mitt uppi det hela, hånglar och båda är peppade och så tappar han helt plötsligt sugen!? Inte coolt.
1. Jag känner mig osexig.
2. Jag undrar om jag gjorde något fel.
3. Jag undrar vad det var som hände i hans huvud.

Och när hans enda förklaring är "jag vet inte, jag tappade bara sugen" blir man ju inte hjälpt precis. Och sedan, typ morgonen efter, eller bara ett tag senare när han helt plötsligt är sugen igen, vad gör man då? Jag är ju fortfarande sugen men egentligen vill jag bara "åh nej, men nu tappade jag sugen" för att hämnas vilket ju inte känns så moget. Så istället ligger man ju med varandra, för det vill båda två, men innerst inne kan jag ändå känna mig lite i underläge för att liggandet då sker på hans villkor.
Oh, it´s complicated. Men ack så skönt.

seriöst...?!

Lite mer irritation.

Idag irriterar jag mig på följande:

Reklamen för Björn Borg - pinnsmala tjejer, halvnakna, inlindade i plast. De står ju i och för sig för att det är plastigt...
Killar som tycker att det är "okvinnligt" med tjejer som snusar. Åh!
Föräldrar som inte vill att sonen ska leka med tjejer och inte med dockor och helst inte komma i närheten av något rosa. Vad är de rädda för? Att den lilla killen ska förvandlas till en tjej?
Vädret. Var fan är våren? Jag vill ha tussilago, grusknaster under fötterna och cykelföre.

Slut på meddelandet.

Faan.

Dagen innan ett garanterat liggmaraton kommer den.
Gissa vad som händer.
Gissa vad som behagar dyka upp.
Gissa.


Mvh
/Mitt liv suger.