Hallongrottan och lite playstation.

Hallongrottan på Bergsundsgatan säljer massa bra saker. Idag köpte jag bland annat boken Ta betalt! - en feministisk överlevnadsguide av Moa Elf Karlén och Johanna Palmström. För ibland känns det ju hyfsat hopplöst och då kan man behöva lite guidning.

I helgen var jag på en förfest hos några människor som jag inte kände. Det var jag, min syster, min bror och min systers pojkvän som kom dit tillsammans. Sju killar sitter i en soffa med ölburkar på bordet och spelar Fifa. De hejar lite avmätt sådär och spelar klart matchen. Under tiden har vi hunnit slå oss ner i soffan. När så nästa match ska påbörjas räcker killarna över kontrollerna till min bror och min systers pojkvän. Bara sådär! Helt naturligt, inget snack om saken. Klart att de nya grabbarna ska vara med och spela! Jag blev helt ställd. Kunde liksom inte reagera över huvud taget. För bara en kvart innan hade vi ju suttit allihopa hemma hos min syster och spelat exakt samma spel, alla fyra, två tjejer och två killar. Så jag blev helt ställd när ingen erbjöd mig en kontroll och förstod inte alls varför det blev så. Tills det gick upp för mig: könet! Mitt kön. Fel kön för playstation, fel kön för fotboll, absolut helt fel kön för kombinationen playstation och fotboll. Aha!

Jag sa ingenting. Så här i efterhand kan jag såklart se att jag borde ha gjort det. Men dels hann jag inte med för jag var så ställd. Dessutom kände jag inte människorna, det var min systers vänner och jag ville liksom inte komma in och börja ifrågasätta och vara arg det första jag gör. Av hänsyn till min syster, av hänsyn till stämningen. Jag orkade inte vara den där "arga, bittra feministen" som hittar förtryck i allting. Herregud, låt grabbarna spela lite tvspel, det är väl inte hela världen! Så jag sa ingenting. Istället var jag på dåligt humör resten av förfesten och ogillade alla närvarande, vilket i och för sig inte heller skapade så god stämning.

Jag borde nog ha sagt något. Eller? Jag vet inte. Ska man alltid säga ifrån, alltid ta striden, alltid försöka förändra sin omgivning? Eller är det okej att ibland bara låta det vara? Bara för en gångs skull strunta i att ta upp diskussionen? Jag vet faktiskt inte.