Cred.

Min kompis. Det är min kompis på riktigt.
Hon är utomordentligt duktig på att credda sig själv när det egentligen borde vara lite tungt. Senast i helgen brände hon 2000 kr på krogen. Inte ett problem om man frågar henne.
"Skippar man bara att kolla saldot är det lugnt".
Hon är student.
Det här är kanske inte avundsvärt men i min värld är hon ypperligt begåvad i konsten att inte klandra sig själv.
Hon hade skitkul på krogen, tar det lugnt dagen efter och tänker på veckan shopping.
En ordentlig klapp på axeln.

Jag har enorma problem med detta, förstår inte hur jag ska göra för att inte känna att saker är meningslösa och fullständigt utbytbara inom en kort tid.
Saker och tv blir magsår.

Är jag den typen som jag tror att jag är, 80-talist av det kvinnliga könet med en obotolig känsla av att alltid behöva prestera eller är jag den andra, med det sunda förnuftet som bäste kamrat och chillad attityd till materiella ting?

Antagligen och absolut mest troligt det förstnämda.