Att jollra.

Häromdagen var jag på mödravårdscentralen för att skaffa preventivmedel. Doften av små barn och mjuka händer fanns i väggarna redan i entrén på hälsocentralen.
Jag kände mig genast som en dålig människa.
Väl på rätt våning fanns en öppen förskola. Småbarns föräldrarna jollrade ikapp med sina små och mjukisdjuren kramades och klämdes på mellan bulliga armar och stora hjärtan.
Öppen förskola stod det. Öppen för vem?
Får barnlösa också vara där?

I väntrummet fanns det böcker och tidningar.
Alla, utom en djurbok för barn, vände sig till människor som hoppades på att bli föräldrar.
Skådespelerskor, ministrar, tv-personligheter log med ett barn på höften eller ett annat hängandes över armen.
Det fanns inga män på tidsskrifterna, inte heller något att läsa för sådana som var där av en annan anledning.

Min barnmorska var jättebra. Henne vill jag gå till oavsett om jag ska ha barn eller bestämma mig för nya preventivmedel.
När jag lämnade hälsocentralen tog jag raskt mitt första p-piller.
Världen där inne var alldeles för trång, alldeles för obekymrad och alldeles för enkelspårig.

Det sägs ju att kvinnan bestämmer över sin egen kropp och att andra kvinnor, om några, borde förstå innebörden av just det.
Men på den här mödravårdscentralen har det aldrig känts så långt borta.