Förfestmusik.

Det verkar ibland, ganska ofta, som att det här med musik är något för killar och inte lika mycket för tjejer. Då syftar jag inte på mängden manliga musikjournalister eller att det finns fler manliga artister än det finns kvinnliga, jag menar själva musikintresset. Det tar killar ofta patent på. Jag känner massa tjejer som är genuint intresserade av musik, samlar på skivor och prenumererar på musiktidningar. Ändå vänder sig killarna inte till denna tjej när de slänger ur sig en musikrelaterad fråga på en förfest. Nej, även de killar som känner denna tjej, som mycket väl vet att hon är den i gänget som kan mest om den nya skivan som snart ska släppas, så vänder de sig ändå inte till henne utan till killen som sitter på andra sidan. För att han är kille. Jag vet att de inte gör så med flit, det är liksom en reflex, de gör så utan att tänka på det och det kanske är ännu mer sorgligt.
Eller på samma förfest så sitter killarna ofta närmare stereon/datorn och väljer därmed den musik som spelas. Om en tjej då ska sätta på musik måste hon krångla sig förbi dessa killar och avbryta deras låtval och så blir det kanske sura miner. Ofta byter de sedan tillbaka till den musik som var innan tjejen bytte. Eller så måste någon annan tjej påpeka detta och säga "fan, nu har ni valt musik jättelänge, nu vill jag önska något" och så måste tjejen komma på vad hon vill höra, vilket hon kanske inte ens har tänkt igenom, hon vill bara bryta den äckliga trenden där killarna väljer all musik. Eller så kommer en kille på sig själv och säger "du, vill du önska något nu" och det gör han ju i all välmening men då blir det också märkligt för då måste den tjejen komma på något som hon vill höra, helst något bra, och det har hon kanske inte tänkt ut. Då blir det också så tydligt att "hej allihopa nu ska vi lyssna på vad den här tjejen vill höra" istället för att det är allmän musik som accepteras av alla, den sortens allmänna musik som killen sedan sätter på när tjejen har fått önska sitt. Och så blir det också lite barmhärtighetskänsla över det hela, som att killen förbarmar sig över dessa stackars tjejer som inte kan något om musik och därför inte blir betrodda med den uppgiften.
Visst, tjejerna kan ju konsekvent alltid sätta sig närmast stereon och hålla de platserna hela kvällen, men det handlar ju inte om vilken position man har i rummet. Det handlar om att killar tror att de kan mer om musik, är mer intresserade, spelar bättre låtar. Att det är ett intresse som de kan samlas kring och vara grabbiga utan att vara "fotboll-öl-brudar-grabbiga". Så stängs tjejerna ute från denna lilla krets och så sitter de där, killarna, och spelar sina (mestadels manliga) artister och pratar om gitarrslingan, b-sidan, bootlegsingeln, artistens självbiografi osv. Och tjejen som kan allt om denna artist blir inte tillfrågad om någonting fastän hon vet mer än alla dessa killar tillsammans och de är hennes vänner så hon blir inte arg men hon tycker inte heller att det är speciellt roligt att inte få vara med.

Och ja "ta för dig tjejen" kan man tänka men det är så tröttsamt att det alltid är tjejen som ska ta för sig och aldrig killarna som kan ge, tänka eller uppmärksamma detta på egen hand.